Gränslöst

Det är 50-tal och tullarna spanar
Det var dags för stortvätt på tvättplatsen nere vid Pyykiranta. Carl hade kärrat ner träspannen kvällen innan och fyllt dem, så att de fick svälla, spänt upp linor mellan träden, sett till att det fanns gott om ved och placerat den trebenta svarta gjutjärnsgrytan så den stod stadigt över eldstaden.
Första turen ner längs strandstigen hade skapat en hel del irritation. Grannens nyöppnade camping hade till en början inte så väl förspänt med det sanitära. En del campare hade kommit på den lysande iden att gå en bit in i skogen, för att uträtta sina behov och här fanns ju en fin öppen stig som man kunde ställa sig på, grabba tag i ett ungträd och knäböja lite. Carl hade fått vända hem efter en spade för att skyffla undan lite lämningar, så att skottkärrehjulet inte skulle bli nersmetat. För den svenskspråkiga delen av semesterfirarna satte han upp en skylt vid det mest frekventerade stället med texten ”Det är härligt att skita på grönskande äng och torka med rosor i röven”, det fanns en strof till på rimmet, men den lämpar sig inte i skrift här…
Solen hade gått ned bakom en molnfri horisont bortom Tapanis uddes yttersta spets på finska sidan, vilket bådade vackert väder och fast det tidigt nästa morgon låg en tät sensommardimma, så kändes det att dagen skulle bli solig och varm.
Framåt förmiddagen var spann och baljor med blötlagda kläder utspridda kring eldstaden där Carls unga hustru Maria kokade det vita linnet i tvättgrytan. Så fort dimman hade lättat hade kläderna åkt av och baddräkten på.
På något märkligt sätt kände hon sig iakttagen, medan hon stötte med klappträt i bykgrytan. Hon sneglade i ögonvrån mot buskaget vid ungbjörkarna mot Mannes strandäng, vars tid som slåttervall var förbi och därför hade börjat slya igen i kanterna. Bland buskarna skymtade en blå båtmössa med guldgul knapp vilket var tillräckligt för att avslöja vilka som gömde sig i buskarna; några av byns yngre generation tullare.
Nu ska de allt få sig en dusch tänkte hon, lade ifrån sig klappträt och började stöka runt bland tvätthögarna, utan att visa att fluktarna var upptäckta. Hon flyttade undan lite kläder från ett välfyllt spann som stod på lagom avstånd från buskaget, sänkte en balja i spannet, lyfte den lugnt och låtsades fundera var den skulle ställas, gjorde plötsligt en snabb rush och hivade iväg vattnet rakt in bland buskarna. Det rasslade till och iväg for tre ”patrullerande” gränsuppsyningsmän med faslig fart och försvann upp i skogen.
Det vackra vädret höll i sig hela dagen och all tvätt var torr innan kvällen. Carl och Maria kunde avsluta dagsverket med ett skönt bad i det 25-gradiga vattnet. Alarna i stranddungen hade fått ytterligare en överdos fosfater från allt tvättvatten, de växte så det knakade, löven var stora som handflator, man kunde nästan tro att växterna muterat.