Det är 10-tal och ett träningspass i staden.
Dags för långpass 24 km, mindre än två månader kvar till maran så det gäller att ligga i. Efter starten från Primusgatan passerar jag Luxparken där fågelmatartanten fortfarande är kvar. Tidigare idag när vi passerade här frågade hon om jag är ornitolog, när jag brände av några bilder på fåglarna.
Benen känns stela efter torsdagens backträning, hur ska det här gå? Fortsätter över Mariebergsbron och ner på grusvägen förbi anrika villa Adolfsberg och längs stranden in mot City. Bäst att ta det lugnt så benen mjukas upp. Passerar Triewalds Malmgård från 1650-talet, rundar Smedsuddsbadet där kanadagässen gödslar gräsmattan innan badsäsongen … . Smedsudden var tidigare en ö, Smedsholmen, glasbrukssmeden Gustav Hård bodde här på 1700-talet. Nu bär det av upp till och över Västerbron, utsikten är fin trots gråvädret, Stockholm är vackert. Ner på Långholmen och vidare in mot centrum längs Södermälarstrand, vinden är sydlig så det ska bli skönt att få medvind på tillbakavägen. SMHI har åter missat prognosen, lovade 15 grader men det är bara åtta och mulet och disigt. Like a Rolling Stone sjunger Bob Dylan i hörlurarna, låtlistan proppad med upptempolåtar. På den provisoriska bron vid citytunnelbygget står folk och läser info om projektet. Upp på centralbron mot Gamla stan och ner på Hebes bro till Riddarholmen. Simon Hebbe var direktör på Ostindiska kompaniet på 1700-talet, ägde ett palats här intill. Rundar Riddarholmen som har en fin vy mot Stadshuset, här finns alltid turister med kameran i högsta hugg. Tar mig över till Gamla stan och via Myntgatan och Slottskajen till Strömbron, genar över Blasieholmen via Stallgatan till Nybroplan för vidare färd längs Strandvägen mot Djurgården. Tar sakta in på joggare framför mig. Kents Gamla Ullevi dånar i hörlurarna. Det klarnar på himlen, skönt. Väl över på Djurgården väljer jag att springa motsols, bra att ta asfalt och stenläggning förbi Liljevalchs, Skansen mm för att sen komma in på grusvägar längs vattnet. Joggaren framför mig väljer medsolsvarv, möter väl henne så småningom. Jag viker av från Djurgårdsvägen vid Italienska ambassaden ner mot Ryssviken. Här står folk vid spårvagnens ändhållsplats och väntar, har väl besökt Prins Eugens Waldemarsudde. Jag såg Zorn-utställningen där, helt fantastisk bra, nu pågår GAN-retrospektiv, borde ses. Segar mig uppför trapporna till konstmuseet och ner på andra sidan. Spanar över fin utsikt över Saltsjön mot Kvarnholmen, pampiga Danvikshem och Saltsjö kvarn som nu byggts om till hotell. Nya bostäder intill. Passerar Manillaskolan. Namnet Manilla är från Gustav III:s tid. Han överlät ett område här till en Spansk envoyé som kallade området efter Filippinernas huvudstad. Framme vid Biskopsudden bryter solen igenom det tunna molntäcket och när jag rundar Estoniamonumentet sjunger Bo Kaspers orkester ”innan allt försvinner”, märkligt sammanträffande. Möter joggaren som tog motsatt varv när vi kom in på ön. Ser ut att ha bra kondis, ser inte plågad ut. Nu passeras flera gamla grosshandlarvillor där dagens pampar huserar, Bonniers, Wallenbergare m.fl. På andra sidan saltsjön ståtar ”Gud fader på himlabågen”, Millesstatyn på Nacka strand. Måste börja dricka, skönt att det är varmare, vattnet i vätskebältet inte iskallt som förra veckan. Knaprar i mig lite Russin. Nu mer än halvvägs. Benen känns ok. Tempot är lugnt. Nikes GPS meddelar ”thirteen kilometers, current speed five point thirtyfive minutes per kilometer” vilket inte stämmer, det går saktare. När man passerat Blockhusudden vänder man tillbaka, nu bär det hemåt. Här lät Gustav Wasa uppföra ett blockhus på 1500-talet till Stockholms försvar. Här finns ju även Thielska galleriet, ritat av Ferdinand Boberg. En stor samling tavlor av Edvard Munch finns här bl.a. Efter Lilla Sjötullsbron över Djurgårdsbrunnskanalen känns raksträckan lite seg men nu skiner solen mot en, äntligen. Möter en hel del joggare, de flesta verkar springa medsols. Passerar Djurgårdsbrunnsbron, skymtar så småningom Nordiska Museet, men den är ju så stor så man misstar sig på avståndet dit. Benen börjar bli stumma, men det är bara att bita ihop. Nobody knows you when you are down and out, sjunger Eric Clapton, men som tur var följs den upp av Det blir Bättre sen, Bo Kaspers. En liten flicka på ca 4-5 år börjar springa med när jag passerar, hon ger järnet i 10 meter och föräldrarna ropar upprört ”Anna, stanna!” Skymtar Rosendals slott upp i backen. Det första och enda? monteringsfärdiga slottet, ritat av Fredrik Blom till den första Bernadotten Karl XIV Johan som sommarhus, numera museum, mycket speciell inredning. Nu sjunger Neil Young Hart of Gold och spellistan är slut och börja om med Maggies farm. Äntligen framme vid Djurgårdsbron igen och över till Strandvägen och hemåt. Fortsätter raka spåret mot Strömgatan och Gustav Adolfs torg. Här har fiskespöna redan kommit fram och många står och kastar ut i strömmen nedanför Norrbro. 5 km kvar, jag trycker in lite russin och klunkar i mig det sista vattnet, klockan är 18 och mängden flanörer läng Stockholms kajer är fortfarande stor. Kryssar mig fram och upp till Stadshuset och in på Norrmälarstrand. Väl framme vid Mälarpaviljongen är det fortfarande trångt med alla flanörer, restaurangen är dock inte öppen, uteserveringarnas tid är snart här men inte riktigt än. Nu är det inte långt kvar och efter uppförsbacken vid Mårtens Malmgård och Ryska Ambassaden, kan man lunka neråt och se Mariebergsbron i fonden. Trätrappan upp från strandstigen är en utmaning för trötta ben, men det är en principsak att springa upp. Mariebergsbron, Luxparken och förbi restaurang Lux, som snart öppnar igen efter branden i julas och in i porten. Bara en trappa upp, men jag tar hissen…
