Tasavallan presidentti, republikens president, Urho Kaleva Kekkonen, känd för att kunna umgås med både hög som låg, har tagit ledigt efter att återigen varit och kindpussats i Moskva och försäkrat, att han och Finland även fortsättningsvis ska bedriva en utrikespolitik som gillas av den stora röda grannens bossar.
Då kan man ju lätt förstå att han, efter hemkomsten till det nästan fria Finland, behövde koppla av och skaka av sig olustkänslan efter Breznevs björnkram.
Kosan styrdes till finska Kukkola med besök hos gamla vännen Olavi N, som dagen till ära lyckats fånga en fin laxöring, Salmon trutta trutta, den finaste av Torneälvens fiskar.
Efter middagen blev värdparet överröst med beröm för den delikata fisken, som stekts på en bräda i vedspisens ugn. Till middagen serverades flera rejäla snapsar, vilket möjligen var orsaken till att Kekkonen vid kaffet råkade skvalpa ut en skvätt kask på den vita linneduken. Värdinnan slätate snabbt över med ; -sånt händer även den bästa, men när Olavi strax därpå slant med fingrarna och spillde, blev hustruns snabba kommentar; -och här har vi ett till klantarsel.
När den varma julikvällen led mot sitt slut var det dags för nästa etapp i Kekkonens resa. Nästa dag skulle, som så många gånger förr, badas bastu hos Norrbottens landshövding Ragnar Lassinantti, en lika stor bastuentusiast som presidenten.
Färden mot Luleå skulle inledas med roddbåt över till Nikiholmen på svenska sidan där en droska väntade. Kekkonen var inte alls sjöduglig efter middagens alla snapsar och eftersom bruket av flytväst inte slagit igenom i trakten, så bestämde Olavi frankt, att det är säkrast att presidenten lägger sig på båtbotten under överfarten.
Under hela resan ovanför Kukkolaforsens nacke tjatade Kekkonen;
- Anna minunki soutaa, anna minunki soutaa.. -Jag vill också ro, jag vill också ro….
