Det är 70-tal och rumpan går för sista gången.
När
den värsta vårfloden sjunkit undan, var det dags att ställa älven i ordning för
flottningen.
Det
välbekanta dunket från flottarlagets tvåtaktare hördes redan tidigt i ottan
eftersom klockan på finska sidan alltid var en timme före och följaktligen började
lagets arbetsdag redan klockan sex svensk tid. Plåtskorven, styrd av tian
(kymppi) Raualas Matti, klöv den spegelblanka vattenytan med flottarlaget på
släp i två långa träbåtar.
Kraftiga
stockar som bildade bommar, bogserades
ut och fästes i sina ankarstenar, för att hindra timret att flyta in och fastna på stränderna.
Det
var ett vemodigt dunk från motorbåten denna nådens sommar 1971.
Sista
säsongen för timmer, som vältrats ned i Torneälvens biflöden, att långsamt
flyta genom lugna sel och strida forsar, ner till sorteringsverket i Hellälä
utanför Haparanda, där det inhuggna yxmärket i stockens ände, angav ägare och
stockens destination, sågtimmer eller massaved.
Många
mytomspunna flottare hade tampats med brötena
som bildats i forsarna under lågvatten och irritationernas knutar efter det
riskfyllda arbetet fick lösas upp i storbastun i Kukkola efter arbetsveckans
slut. Nog
kunde de gubbarna vara fulla i fan i bland. När prosten som bodde på Revoniemigården
en morgon gick ner till stranden för att
språka med flottarna, blev han bjuden på kärnmjölk ur en mejerikruka. Han tackade
hjärtligt och tog skopan, rörde om och drack med välbehag.
-Tack ska ni ha, väldigt gott med riktig
kärnmjölk, allra godast är klimparna på botten! utbrast prästen.
Men det var ju
bara det att när flottarna sett
prästen komma så vill de skoja lite. Alla var redan mätta och slatten med
kärnmjölk som var kvar fick en extra tillsats. En kull nyfödda åkersorkungar
blandades hastigt ner i krukan.
Under
campingturismens guldålder på 60-talet glimmade sjunkstockarna av fasthakade spinnare. Behövde
man nya fiskedrag var det bara att att dra på sig cyklopögat och simfenorna, ta
ett djupt andetag och glida neråt i det strömmande vattnet och plocka.
Nu
dundrar timmerlassen fram längs vägarna istället så snöröken yr bakom
långtradarnas skymtande baklysen.