torsdag 3 januari 2013

Det är 60-tal och vi springer nakengatlopp.

               Lördagsbastun på Revoniemis gård var en mångårig ritual. Som liten palt följde jag med mamma och bastade med fruntimmerna, men så småningom var man stor nog att bada med karlarna, eller rättare sagt stor nog att inte få bada med damerna. Gårdens döttrar hade ju även fått pojkvänner och det hände ibland att de var på plats, när det var dags för bastubad, som den varma lördagkvällen i början av 60-talet, då de fick den lysande iden att skoja lite med turisterna på stranden.
              Det var semestertid och Wallos camping på Revonsaari var fullproppad med tält. Besökarna kom puttrande i sina bilar med tälten ordentligt fastsurrade på taket. De svenska camparnas hemvist kunde lätt härledas med hjälp av bilarnas nummerplåtar. A och B var från Stockholm, C var Uppsala, D Sörmland osv. De flesta utländska turisterna var finnar och norrmän, men många kom också från mellersta och södra Europa.
               Förutom den lilla badplatsen var tältplatsens strand rätt otillgänglig och sank. Därför klev många över staketet till Emils kohage, lite tvekande på dagen, men på kvällen, när korna gått till ladugården för mjölkning, väller mängder av turister in i hagen, för då slipper man vara rädd för de nyfikna stora kreaturen. Att de är hur snälla som helst kan ju de långväga gästerna inte veta.
               Den här ljusa och varma högsommarkvällen var stranden kantad av flanerande och fiskande semesterfirare. Särskilt populär var bryggan vid Revoniemis båtplats nedanför björkdungen.
               I lagårdsbastun östes det på lite extra ånga av seniorerna för att testa vad ungtupparna tål. Det blev lite olidligt hett och ett svalkande dopp kändes plötsligt väldigt lockande och det var ju bara tvåhundra meter ner till bryggan. Under tjoande satte vi iväg genom hagen.
               Reaktionen på stranden var väntad men ändå häpnadsväckande. Efter vårt överlumplande nakengatlopp fick folket bråttom att under förskräckta rop sprida ut sig på behörigt avstånd. Vattnet kändes ljummet, rejält över 20-grader. De äldre killarna simmade ut till timmerbommarna som var såphala av alger och en verklig sport att balansera på. Jag vågade mig inte ända dit ut, så jag simmade en bit uppströms till badstenen nära stranden och såg då, att både en och annan turistkikare var intresserat riktad ut mot de balanserande gentlemännen på bommarna.