Gränslöst

Det var på 40-talet - då kriget svepte förbi-del 2

Bäste läsare, gå till inlägget 6:e mars och läs del ett först.

Tidigt på morgonen den 4e oktober knackade fyra rödakorsmän på hos Orvar på Revonsaari. De ville ta sig över till finska sidan för att hjälpa sårade och om möjligt ta över några över älven. De hade hört att Orvar hade mycket bra lokalkännedom på finska sidan och ville därför ha honom med som vägvisare.

Situationen i finska Vojakkala var mycket rörig. De flesta bybor hade i all hast evakuerat till svenska sidan till släktingar och vänner. Tyskarna hade pressats norrut från Torneås närområde. Finsk trupp hade gjort en kringående manöver för att stänga in de retirerande tyskarna. Samtidigt hade tyska trupper anlänt norrifrån, från Rovaniemitrakten, för att undsätta sina landsmän.

Det fanns med andra ord flera fronter åt olika håll i byn och det var svårt att veta var man skulle ro över och ta sig iland utan att hamna i famnen på tyskarna. Den tyska artillerielden från Tapanis näs ven söderut över deras huvuden när de gav sig iväg över den 700 meter breda fjärden Ojanlahti. Dimman var tät så det kändes ändå relativt säkert att ro över. Väl framme på finska sidan tog de skydd bakom den branta stranbrinken och försökte lyssna vad som var på färde och åt vilket håll de skulle ta sig.

Det var paus i skottlossningen och helt tyst.Efter en stund kunde de höra röster och stök bakom folkskolan men dimman gjorde att det inte kunde se vilka som fanns där. Till slut ropade Orvar; -Kuka sielä? -Oletteko suomalaisia? Vem där?-Är ni finnar? Och som tur var så hade de hamnat rätt och kunde ta sig fram och de arbetade hela dagen med sårade som samlades ihop från slagfältet och de kunde också ta med sig svårt sårade över till svenska sidan.

Kriget svepte förbi finska Vojakkala, kort och intensivt, mellan 2:a och 9:e oktober och när tyskarna slog till reträtt satte de eld på byggnad efter byggnad.
49 bostadshus brändes ner i byn, liksom 37 ladugårdar, 29 ekonomibyggnader och ett 20-tal hölador.

När byborna började ta sig tillbaka möttes de av syner som de aldrig skulle glömma. Nedbrända hem, stupade soldater, dödade djur, skyttegravar, övergivna demolerade fordon och allt möjligt bråte som kriget lämnat efter sig. Framför sig hade man ett mödosamt återuppbyggnadsarbete.