onsdag 11 april 2012

Det är 00-tal och prat om flottning



Det är 00-tal och vi sitter en sen julikväll och svalkar oss utanför Jan-Olovs strandbastu lite ovanför Vähä-näräs forsnacke, pikkusen Vähä-närän koskenniskan yläpuolella. Kvällsolen lyser mellan ett par molnbankar bortom Tapanis näs på finska sidan och sköljer ett varmgult ljus över landskapet. Ett par ihärdiga finnar ror drag i det strida slätvattnet  åt Kukkolahållet . Annars är det  lugnt på älven.

För 100 år sedan var det annorlunda, då timret, som nu rullar söderut på långtradarflak, flöt ned mot sorteringsverket i Helläläviken, sammanvidjade till stor flottar.
 Ruljansen började redan vid valborgstid då hopar av män fotvandrade upp längs älvdalen för att binda timmer till flottar, som sedan skulle lotsas i tiotals mil till Torneälvens mynning.  

När Vojakkalas skock på den vårblöta gropiga landsvägen passerat den dånande Kukkolaforsen kunde de som vanligt höra slynglarnas retsamma glåpord;  Kraa, kraa,  här kommer flyttfåglar, söderns kråkor, kraa, kraa,
men flottargänget tog det inte så hårt; - Fåglarna har ju ungarna med sig när dom flyger söderut, men vi  får ju först nästa år se, om det blev några ungar.
Efter flera dagars vandring samlades folk från när och fjärran till årets flottningsäventyr och för många flottare en viktig inkomskälla.

Väl uppe vid biflödenas mynningar bands timmret ihop till flottar efter ett väl utarbetat system. På tvärslåar bands 25-30 stockar ihop med vidjor till en  ”pohja”,”botten”. Tre bottnar ihopvidjade i rad bildade en ”lasku”, ett ”flak”. Slutligen fyra  flak sammanvidjade till en ”teli”, ”flotte”, som då bestod av närmare 400 stockar. Besättningen var vanligtvis 4 man.  Årorna bestod av hellånga trädstammar och ofta fanns det också en roddbåt ombord så man kunde ta sig i land. Vid forsarna ökades bemanningen och vid de svåraste ställena som Vuento-Matkakoski och Kukkolaforsen särades flotten till  fyra flak som togs genom forsen med upp till 12 mans besättning beroende på vattenståndet.

Efter Kukkolaforsen följde lugnare vatten och efter Vähä Närä blev strömmen  mycket svagare så  hela Ojanlahti kunde fyllas med flottar och då passade Erros Britta på att ro ut och sälja kaffe och bullar till flottargängen. På den långsamma färden vid Ojanlahti fästes flaken samman. Några styråror blev överflödiga för resterande färd mot älvmynningen och det var brukligt att man lossade dessa, som Britta då tog hand om. Hon samlade på sig de rejält långa och kraftiga årorna och kunde till slut låta bygga en stuga till sig enbart av styråror.

Kring sekelskiftet 1900 flottades årligen nästan 500 000 stockar på detta sätt ner till älvmynningen för vidare transport till sågverk och massafabriker.

Flottningsverksamheten som till en början drevs från Kallionpää på finska sidan flyttade så småningom till Toivolansaari  i Sverige med hamnchefen Styrman som boss eftersom de svenska bolagen inte kom överens med de finska husbönderna på Kallionpää  om strand- och hamnhyror. Bråket ställde till en del rabalder och även strejkhot och man diktade även en visa om saken.

Valde Näsi och Einar Liakka som samlat gamla flottarminnen berättar att patron August Styrman hade ju förstås hört talas om att det fanns en sång och  han var ju nyfiken som  fan,
gick ner till flottarnas koja och bad gubbarna sjunga. Men flottarna tvekade, mumlade; -kan inte, kan inte…
Gamle Mattias Turhök som suttit vid sidan om, lovade plötsligt att sjunga om han får en krona i lön.
-Du får två, sa Styrman  och Turhök sjöng (fritt översatt):

Kieris Roope och Pekkalas Ville, pomfili pomfili Pekkalas Ville,
Drängar åt Styrman de bliva ville, sun pomfili pomfili pof.
Kierin Roope ja Pekkalan Ville, pomfili pomfili Pekkalan Ville,
Menivät kätyriksi Styrmanille, sun pomfili pomfili pof.

Socialister av den rödaste sorten, pomfili pomfili rödaste sorten,
Till  Styrmas kontor sticker näsan genom porten, sun pomfili pomfili pof.
Kaikista punaisimmat socialistit, pomfili pomfili socialistit,
Ne Styrmannin konttoriin nokkasa pisti, sun pomfili pomfili pof.

På Styrmans kontor finns Heikkis Alle, pomfili pomfili Heikkis alle
och fina utrymmen till Juntikkas lille, pomfili pomfili Juntikkas  lille,
som njöt av att vara Styrmans kille, som pomfili pomfili  pof.
Styrmannin kontorissa on Heikin Alle, pomfili pomfili Heikin Alle
Ja oli sielä hyvä tila Juntikalle, sun pomfili pomfili Juntikalle,
sai olla kätyrinää  Styrmanille, sun pomfili pomfili pof.

Savikuja Kalles panna var blöt av svett , pomfili pomfili blöt av svett
När han åt Jarl lärde flottarvett, sun pomfili pomfili pof.
Savikujan Kallala otta on hiessä, pomfili pomfili otta o hiessä
Kun koulutti Jarlista perämiestä, sun pomfili pomfili pof.

Bergman till kontoret springande hastar, pomfili pomfili springande hastar
För ovanför Kiviranta Fylle-Pekka gastar, sun pomfili pomfili pof.
Bergmanni konttoriin juosta reppaa, pomfili pomfili juosta reppaa
Kun Kiviranna päällä on Rööpi Pekka, sun pomfili pomfili pom

Kankaans Valle med sin broder Altti, pomfili pomfili broder  Altti
De klarar forsen säkert som alltid, sun pomfili pomfili pof.
Kankaan Valle ja Veljensä Altti, sun pomfili pomfili veljensä Altti
Siinä on oikea koskimiesten valtti, sun pomfili pomfili pof.

Fräkis Axel och Matinjussis Kalla, pomfili pomfili  Matinjussis Kalla
Dom  chansar i forsen, det vet ju alla, sun pomfili pomfili pof.
Fräkin Akseli ja Matinjussan Kalla, pomfili pomfili Matinjussan Kalla
 Ne laskee koskea harhailemalla, sun pomfili  pomfili pof

Styrmans husmor mjölken mäter, pomfili pomfili mjölken mäter
Med kvartings kanna halva litern, sun pomfili pomfili pof.
Styrmannin emäntä se maitoa mitta, pomfili pomfili maitoa mittaa
Kortelin toopila puolta litraa, sun pomfili pomfili pom.

När han kommit till sista strofen  brast det för August; -Ja det är ju då en till djävla lögn. Full portion har vi alltid gett! Han betalade ändå två kronor och gick ilsket iväg utan att höra resten.

 -Hör ni pojkar och flickor, nog om detta för den här gången, det börjar bli lite kyligt. Ska vi inte gå och ta en omgång till i bastun.
Båten med de finska dragroddarna är nu borta.  Nu regerar en storlom ute i strömmen och briljerar med sina flera minuter långa dykningar och man kan inte ens gissa var den  kommer upp till ytan nästa gång.