Erro
Farfars farfars farmors bror Jeremias Abrahamsson, allmänt kallad Erro, var en sann trollkarl,
upplärd av en samisk nojd och om man har tur, kan man fortfarande förnimma hans skepnad, vakande över holmen.
En vårvinterdag på senare halvan av 1700-talet var Erro och en Mårten Klockare ute och högg skog
långt inne på Revoniemis skifte mellan Hietaharju och Karsikkojärvi. När stockarna skulle lastas på släden visade
hästen tydliga tecken på oro och ville inte riktigt stå still. Öronen spretade bakåt som på en traväst på upploppet med
grisfösare i baken och med ett plötsligt ryck satte Musta (Svart), som hästen hette, av i sken längs slädspåret innan
lasset var färdiglastat.
Mårten undrade vad de nu skulle ta sig till, men Erro lungnade honom.
-Oroa dig inte Mårten. Hästen kommer tillbaka och då ska vi stoppa den. Hämta din såg och sätt den över spåret med
skäret uppåt, men säg inget förrän jag knackar tre gånger med yxan i den. Mårten gjorde som han blev tillsagd och Erro
slog tre gånger med yxan i sågen och se, där kom hästen snällt gående tillbaka.
Erro tog tag i grimman, kikade genom lokan och han hade sett, att det var maahiaisia (jordandar) i massor på vägen och
en ande hade sagt att hästen pissat på deras dukade festbord. Männen gjorde ett nytt spår i skogen och hade då fått vara i fred.
Att göra det nya slädspåret hade sinkat deras arbete och det var långt lidet på eftermiddagen.
Skymningen hade redan börjat falla och Mårten oroade sig för att inte hinna till bastun. Erro tyckte inte att
det fanns anledning att bekymra sig.
-När du hör att det smäller, var då beredd att sätta dig och när det smäller en andra gång; hoppa hoppa av.
Mårten kände ju naturligtvis till Erros färdigheter och samlade ihop verktygen.
Det small.
Ett renskinn med håren uppåt gled fram längs hyggesvägen. Mårten satte sig på renskinnet.
Vid andra smällen hoppade han av och då var han på Revoniemis gårdsplan, där Erro själv med släden redan dragit
vatten till bastun.
Hästen var avselad, såg helt utvilad ut och stod lungt och åt.
