Språkförbistring.
En svensk tullare var instämd till tinget i Torneå som vittne i en smuggelrättegång. Det var känt att hans kunskaper i finska var lindrigt uttryckt begränsade. Han var även känd för att vara svag för starka drycker och före rättegångsförhandlingarna hade han blivit bjuden på ett par rejäla supar av den åtalades advokat.
Tullaren hade för vana att buga djupt för alla när han fått i sig ett par glas.
När det blev dags att vittna, frågade åklagaren om han kunde
finska.Tullaren bugade djupt flera gånger för nämndemännen och domaren och svarade:
-Mie olen Suomi ( -Jag är Finland)
Sedan frågade åklagaren om han kunde känna igen folk som stod på andra sidan av
Torneälven.. Tullaren bugade igen och svarade;
-Mie olen koko Suomi.( -Jag är hela Finland)
Smugglarens advokat grep här in och hjälpte till: - Han menar att han känner alla som bor på andra sidan
älven. Tullaren bugade och bugade och fortsatte sedan sitt vittnesmål;
-Mie olin se Lomakka navetta (Jag var Lomakkas ladugård),
Se sontalunkka (den gödselgluggen),
Se puuminvarsi, (den bommen)
Se vene (den båten,)
Se pitkä, (den långa)
Se kaita, (den smala)
Se harmaa laita, (den gråa kanten)
Mie ei oli niin kakukana että mie näki oliko se mie), (Jag inte var så långt borta att jag såg om det var jag).
Advokaten var åter villig att hjälpa till; -Han menar, att han var så långt borta, att han inte såg vem som var i båten. Tullaren bugade igen flera gånger.
Vittnesmålet kunde av rätten inte ses tala mot den åtalade.
